Individen i centrum
Runt 1970-talet lades instutionerna för vanföra ner. Funktionshindrade skulle nu ut i samhället.
Det talades om "arbete åt alla", och detta gällde även de funktionshindrade.
Vid mitten av 1960-talet talades det mycket om normaliseringen, det innebar att funktionshindrade och personer med utvecklingsstörning skulle ut i samhället. De skulle leva som alla andra, tillgång till utbildning, egen försörjning och självbestämmande. De skulle ha en s.k. normal dygns-, vecko- och årsrytmen, gå i vanlig skola och bo i vanliga lägenheter.
Visst är det skönt att men äntligen lade ner instutionerna och behandlade dessa personer som de riktiga människor de är. Det var dock synd att man inte insåg att vad som är normalt för vissa inte behöver vara det som är rätt för alla. Vissa personer med utvecklingsstörning kan klara sig i arbetslivet på samma sätt som en person utan utvecklingsstörnig medan andra behöver hjälp, de behöver vissa hjälpmedel som underlättar deras vardag för att fungera på ett sätt som för dem är normalt.
Det finns inget som är normalt!
Vad som är normalt för mig behöver inte vara normalt för min granne. Därför går det inte att bestämma vad som är normalt vare sig man har ett funktionshinder eller inte.
Vad många kommuner anammar idag, och jag kan inte hålla med mer, är "Individen i centrum".
Se till indivdens behov iställe för att undersöka en person eller en grupp och bygga riktlinjer utifrån det.
Alla har vi olika behov, vi har olika tankesätt, olika känslor. Vi reagerar på olika sätt och vi tycker om olika saker. Varför skulle funktionshindrade vara annorlunda från din egen person?
Människovärde.
Fortsätt med individen i centrum och sätt ett värde på varje människas unika och fantastiska personlighet. Uppmuntra det den är bra på. Hjälp den med det den har svårt för. Finns där, se alla de egenskaper som gör indivden till den fantastiska person den egentligen är!
Det spelar ingen roll om det är en människa med en utvecklingsstörning, en person från en annan kultur, ett barn eller någon du möter på gatan. Vi är alla speciella och har vårt egna essens som gör oss till individer.
