ad undas

Hur kan man utveckla nya rädslor med åren.
Är det för man klarare ser eller inser farorna?

Jag har alltid gillat att (amatör)klättra innan.
Men så i Cap Verde när min lillasyster lurade upp oss att klättra uppför ett, enligt mig, skyhögt "berg" i flipflop gav mig först på det utan att tänka särskilt mycket på det men redan efter ett par meter började rädslan komma krypande. När jag kommit halvvägs frös jag, tittade ner, tittade upp.
Undrar om jag överlever om jag ramlar ner? Jag kommer ju absolut ramla ner.
De andra var redan uppe och där satt jag ihopkröpen i bikini och vågade inte röra mig när man 15 år yngre lillasyster bergsgetat sig upp! Allvarligt!
Jag kom upp till slut och det var inte pga av värmen jag var genomsvettig.

Samma med att köra i mörker. Det är frukansvärt! Varje gång är jag säker på att det ska bli min sista, samtidigt som jag envisas med att ha gasen i botten. Motsägelsefullt.
Tackar gud varje gång jag kommer fram levande!

Herregu, va mesig man har blivit.
Ser ju inte fram emot vilka fler nya rädslor som kan tänkas anfalla mig.
Ne, nu får de va nog, de e väl bara att tuffa till mig lite;)

Besos x