ad undas

Som jag tidigare sa så är jag student.

Jag har länge velat börja studera igen och genom åren börjat och anmält mig till ett par kurser, men vare sig tiden eller min situation har aldrig varit rätt. Inte heller har jag varit riktigt säker på vad jag vill läsa men det tror jag iofs aldrig att man blir, inte jag iaf.
Jag visste vad jag ville göra, jag ville och vill göra "nytta", jag vill hjälpa människor.
Så när jag kom tillbaka till Sverige såg jag min chans. Jag sökte in till ett par olika linjer på olika högskolor inom samma genre och kom fram till att det jag kommer in på det är det som jag är menad att gå.
Men jag var nervös. Tänk om jag inte skulle komma in?

När jag fick beskedet att jag var antagen började jag gråta, mycket. Jag ringde min mamma som blev helt ställd och rädd då hon trodde att det hade hänt något. Jag grät och skrek om varannat. Jag kom in!

Det blev Socialt arbete - ledning och organisering.
Huvudfokus ligger på socialt arbete med inriktningen ledning.
Då det är en ny utbildning är det ännu ingen som har tagit kandidatexamen men efter avslutad utbildning ska jag kunna få anställning som enhetschef el dyl. Dock har jag ännu inte bestämt vartåt jag ska nisha mig. Men det kommer, what meant to happend, will happend.

Jag känner att jag äntligen är på väg i rätt riktning, allt som hänt innan har lett mig hit.
Vem hade trott det? Efter allt flängande hit och dit hamnade jag på högskola 5 mil från min barndomsby.

Spännande, vem vet vad framtiden har i sitt sköte för mig?
The one who live will see!

Besos x