ad undas

Den kvällen jag fyllde 24 låg jag sömnlös i sängen och tänkte på kärlek.

Ni vet denna känslan av fjärilar i magen. Butterflies.
Jag vet att jag har haft den innan, jag kommer vagt ihåg hur det känns.
Men jag vet inte när jag kände så senast. Det är många år sedan.

Jag menar, ta tex han jag träffade i Cap Verde, jag följde honom med blicken när han var i närheten, jag tänkte på honom större delen av tiden. Men inga fjärilar.
Det har varit personer de senaste åren jag varit intresserad av men jag har inte kännt fjärilarna.
Jag är inte ens säker på att jag kände dom när jag träffade min förre detta fästman. Jag älskade honom, tror jag iaf, eller så kanske jag bara var förälskad i honom. Jag visste att det var över mer än ett år innan det tog slut.

Det känns lite sorgligt att säga men jag tror inte jag haft fjärilar i magen sedans högstadiet, kanske gymnasiet. Ändå har jag varit "kär" i flera personer. Det där, kan inte sluta tänka på dem, saknar dem så fort de inte är i närheten, ohhh min värld kretsar runt dig. Men det kan vara mer att jag gillat dem som personer och inspirerats av dem än att jag verkligen varit kär i dem eller älskat dem.
Vad vet jag.

Det hade iaf varit trevligt med fjärilar i magen!
Fast inte nu, jag vill inte bli fast någonstans ännu och jag har alldeles för mycket att uträtta:)

Besos x

... man måste bara lära sig att se dem.

Överallt, runt omkring dig, i din vardag finns dessa små guldkorn som förgyller dagen och ger livet mening.
Varje dag.

Uppskatta dessa tillfällen, se det vackra i dem, låt dem få den betydelsen de har för din vardag. Det är dessa små saker som bringar glädje och lycka till din vardag.

Isak, mammas hund som jag passar. Ska lukta på allt när vi är ute, kissa på varje lyktstolpe. Man kan inte gå en meter utan att han stannar och ska lukta på något (det tar lite tid att gå). Sen när jag försöker dra iväg honom vänder han huvudet upp mot mig och tittar på mig med sina stora hundögon. Jag skrattar till och vi går vidare.

Talat med en gammal hyresvärd på telefonen, då det blivit krångel med sista hyran. Var ju två månader sens jag flyttade ut så vi småpratar lite granna om allt möjligt. Han förbrår mig för att jag inte kommit och hälsat på ännu. Lovar att jag ska komma och hälsa på snart och han lovar kaffe när jag kommer.

För att bara suttit hemma större delen av dagen och inte socialiserat eller hittat på något finns det ändå små saker som dessa ovan som gör en glad.

En dans till en bra låt på radion.

Vänta på att livet ska börja, förgyll ditt liv och ge ditt liv många små och stora meningar.
Ingen annan än en själv kan göra det!

Besos x

Nyss hemkommen från möte med en arbetsterapeut och en sjukgymnast.
Väldigt trevliga och pratglada! Mycket intressant att lyssna på, tyvärr kan bara hjärnan ta in så mycket information på en gång, men jag hoppas på att det mesta och viktigaste fastnade och kommer ploppa fram när det är behövt!

Har praktik för tillfället, det är därför jag ränner runt bland på alla dessa möten, tänkte försöka få så stor inblick i så många olika verksamheter som möjligt och även lite hum om hur de olika leden fungerar, man kan ju inte vara chef om man inte vet hur saker och ting funkar;)

Mina två första veckor spenderade jag på daglig verksamhet vilket jag tyckte var otroligt roligt, spännande och intressant! Trivdes som fisken i vattnet och i slutet på dessa veckorna kände jag mig riktigt hemma där både med deltagarna och personalen!

Detta ska tillslut sammanfattas av mig i en rapport på 10 sidor. Vet inte riktigt hur jag ska gå till väga med det eller vad jag ska skriva men tänkte att det är väl bara att börja skriva och se var jag hamnar, de blir nog bra tillslut:)

Dock lite smått orolig för min senaste analys, alla andra fick den igår men jag som fortfarande befann mig i semestermode när den skulle lämnas in missuppfattade tiden och lämnade sönderstressad och genomsvettig in den 45 minuter försent. Plus att jag gjorde lite uppenbara fel jag inte borde gjort. Men men vad är det värsta som kan hända, right?;)

I vilket fall som helst så är jag positivt överaskad och tacksam och glad över det trevliga bemötande jag fått överallt på min praktik, alla jag har ringt har tagit emot mig på studiebesök och praktik och varit väldigt tillmötesgående och supertrevliga! Underbart!

Dags att ta itu med att börja på att skissa så smått på min rapport, efter jag gjort lite annat, jag har all tid i världen;)

Besos x

Hamnde nyss på en blogg och började läsa ett par inlägg.
Han hade varit utomlands, som jag, fast mer och, vill inte säga bättre för inget är bättre än något annat men annorlunda.

Fastnade för hur han skrev om att komma hem till Sverige och det känns som man aldrig varit borta.
Känner så igen det.
Även om jag bodde utomlands i mer eller mindre 4 år, varje gång jag kom hem till Sverige var det som om tiden stått stilla och jag aldrig varit borta. Allt var som det alltid varit hemma och det var lätt att återanpassa sig.
Tiden borta bleknade och efter ett tag kändes det som en underbar dröm. Allt det onda raderades och jag kommer eller kanske jag väljer att komma ihåg allt det underbara jag upplevde utomlands.
Är det därför jag ibland längtar så starkt efter att bara packa väskan och lämna allt bakom mig igen? För att det känns som om det aldrig hänt. Jag vill hålla det levande. Jag vill hålla mig levande. Jag kan göra det hemma, det är bara för enkelt att hamna i den gamla vanliga slentrianen. Det är inte så lätt som jag hade önskat (eller är det bara jag som gör det svårt?) att finna "det" här hemma.

Jag är ju från Sverige, jag känner kulturen och landet. Jag är född och uppvuxen här. Det är därför det är så spännande att bara lämna allt utan att veta vad livet har att erbjuda en, vad för kulturer och människor och upplevelser som väntar en. Men det borde ju gå att göra här hemma med, för mig är det bara lättare att göra om jag "sticker". Det är inget som förväntas av en, jag kan bygga upp och anpassa mig själv beroende på vilken situationer jag hamnar i. Jag har inget skyddsnät (förutom att jag kan alltid åka hem) utan måste förlita mig på mig själv och att jag klarar vad livet kastar åt mig. Iofs, det är lite vad jag har gjort sedan jag kom hem med.
Men jag vet inte, jag kan inte förklara det.

Sen skrev han om skogarna i Sverige.
Kommer ihåg hur jag klagade både i Spanien och i England, mestadels England, om bristen på skogar och sjöar. Visst fanns det skogar i England, även om ingen visste vad allemansrätten var, som man kunde köra till och gå en promenad (hallå, köra?!), men det fanns inga sjöar. Eller jo, det fanns ju något som hette Lake District som låg ett par timmars bilfärd borta(!).
Det var en av de sakerna jag saknade mest med Sverige.
Ibland måste jag bara gå.
När jag först kom hem gick jag flera rundor runt sjön. Ställde mig vid vattnet, såg hur solen speglades i vattenytan, bara skog runtomkring mig, lyssnade på fåglarna. Allt detta gröna, denna stillhet. Detta underbara.
I Spanien gick jag ibland hyresområdena och tittade på husen (vilket iofs var underbart och charmigt på sitt sätt:)) eller längs landsvägen och tittade på de halvbyggda husen och de förfallna gårdarna. I England gick jag till parken, satt på en bänk och tittade på ankorna medans jag försökte låtsas att jag var ensam med mina tankar. En frösen kväll sprang jag omkring på en åker och hoppades att ingen skulle se mig (ingen allemansrätt).
Jag tycker om att kunna vara ensam med mina tankar. Allra helst vid en sjö i en skog. Där det bara är jag.
Där jag bor nu, visste jag inte var jag kunde hitta skogen. En dag bestämde jag mig för att jag skulle göra just det och började planlöst att vandra. När jag hittade den stod jag och njöt, först av skogen, sen av utsikten, för att sen handfallet springa skrikande ner för en brant backe och känna mig som barn på nytt.



Jag vet att jag bara svamlar (var tvungen att slå upp det ordet då det enda jag kom på var engelskan rambling) och säkert framstår som helt galen, men so what! Det vackra finns i att trivas med sig själv. Vara lycklig i sitt eget jag. Vad spelar det för roll vad andra tycker om mig så länge jag tycker om mig?
Man ska göra det som gör en lycklig hur knäppt det än kan vara! Våga vara den man är!


Besos x